Inåt, uppåt, framåt... (text och musik: Mats Westling)
Där här året gick fort, som en tyst explosion,
som i en film om någon annan, mellan rim och fiktion
Sena nätter i tankar, byggde broar och ljus, ¨
över maktlösa timmar, i förändringens hus
Ett tummat fotografi. En orkester på scen,
cigarretter och Stockholm, du stod på helt egna ben
Inåt, uppåt, framåt. Vi ses där skuggorna tar slut
Där kärleksängeln visar vägen, där ingenting är som förut
Inåt, uppåt, framåt
Minnen av radhus och en tid som var den
som liten, lycklig men vilsen, i en värld utan män
Så många samtal om saknad, om att bryta ny mark,
långt från skuldkänslans bojor, segla båtar av bark
Inåt, uppåt, framåt. Vi ses där skuggorna tar slut
Där kärleksängeln visar vägen, där ingenting är som förut
Inåt, uppåt, framåt. Det doftar kaffe och viol
Du behöver aldrig mer vara ensam. En bädd av gräs och kaprifol
Jag har sprungit från ilskan, tagit sorgen i hand,
men säg mig när finner jag svaren, som läker det band
Till den värld jag brukade känna, till den jag brukad vara…
Inåt, uppåt, framåt. Vi ses där skuggorna tar slut
Där kärleksängeln visar vägen, där ingenting är som förut
Inåt, uppåt, framåt. Det doftar kaffe och viol
Du behöver aldrig mer vara ensam. En bädd av gräs och kaprifol
Aldrig utan Moder Sol