När Emilia skrattar (text och musik: Mats Westling)
Hon är inte som de andra är,
jag undrar till och med ibland, om hon verkligen är här
Mitt i lekens intensiva ögonblick,
kan jag se en gammal själ i ögonen
Där vi går på vandringsfärd mot vårt torg
Blickarna som bränner nacken i ett mulet Göteborg
Det är vi mot dom men med dom när det går
Vi har kämpat och vi lämnar våra spår
Men när Emilia skrattar, då stannar världen för en stund
Allt blir bländande och självklart. Denna Jord blir åter rund
Skammen över minsta tvekan, minsta varför, men och när
För när Emilia skrattar, vet jag vem min lycka bär
Nej, hon är inte som de andra är,
bryr sig inte allt som sådant, vi andra tror vi lär
I hennes trädgård växer himlavalv,
och evigheten bor i rätt sekund
Men det finns dagar världen tränger på
Varför är jag som jag som jag är, kan lika gärna gå
Hon krigar mot en fiende inom,
ser inte sina solar då liksom
Men när Emilia skrattar, då stannar världen för en stund
Allt blir bländande och självklart. Denna Jord blir åter rund
Skammen över minsta tvekan, minsta varför, men och när
För när Emilia skrattar, vet jag vem min lycka bär
Varde ljus och tänd din, tänd din strålande stjärna, för, all den skönhet och kraft
Perfektion, lång ut i rymden och vända, vi är här, vi är nu…
Men när Emilia skrattar, då stannar världen för en stund
Allt blir bländande och självklart. Denna Jord blir åter rund
Skammen över minsta tvekan, minsta varför, men och när
För när Emilia skrattar, vet jag vem min lycka bär