När du bär din kostym, blir du kall, och du svävar fram
Du flinar så smått, en kapten, som fått blodad tand
Vad hände med dig och den du var
Känslan du hade finns den kvar
Du kallar mig vek, du säger jag svek
Men det blir jag, som får det sista skrattet, med mig hem
Ja det blir jag, som ser dig lämna skeppet, om igen
Du lever en film, en värld långt från min
Sista skrattet blir mitt
När vi går ut på stan, för en stund, kan jag känna dig
Ett fotografi, av en man, som förändrade mig
Du byggde ett slott som skyddar väl
När alla vänner tar farväl
Men det blir jag, som får det sista skrattet, med mig hem
Ja det blir jag, som ser dig lämna skeppet, om igen
Du lever en film, en värld långt från min
Sista skrattet blir mitt
Som du forcerar, som om du inte kan få nog
Du fascinerar, men bara för ett ögonblick, en stund
Men det blir jag, som får det sista skrattet, med mig hem
Ja det blir jag, som ser dig lämna skeppet, om igen
Ja det blir jag, det blir jag, det blir jag
Det blir jag, som ser dig gå, som ser dig lämna